(Klicka på bilden för att komma till källan)

Den senaste tiden har jag haft en hel del mardrömmar. Vet inte riktigt varför, men det kan nog bero på att det är mycket som oroar mig just nu, som tar sig uttryck i sömnen. Jag låter säkert knäpp nu, men jag uppskattar ofta mina mardrömmar även om jag vaknar gråtandes och mår skit en halvtimma efteråt. Vissa nätter kan såklart bli förstörda helt i onödan på grund av jobbiga drömmar där jag med dödsångest pulserande i öronen springer i slow motion från den ena eller andra faran, men oftast tycker jag att drömmen har kunnat hjälpa mig med något när jag vaknat.

Vissa gånger har jag i drömmen löst något jobbigt problem som samvetet tampats med en längre tid, vilket medfört att jag dagen efter har vetat hur jag ska göra.Till exempel så hade jag en gång när jag var liten dåligt samvete för att jag hade ertappats med att berätta en hemlighet vidare från en kompis till en annan. Detta grämde mig något fruktansvärt ochdå jag var så liten, förstod jag inte hur man bäst tampas med sådana problem. Men en natt drömde jag att jag sa förlåt till min förrådda vän och det slutade med att vi blev vänner. På morgonen vaknade jag upp med ett "ping" och gick direkt till skolan och bad min kompis om ursäkt. Hon hade själv redan glömt bort incidenten och förstod nog inte riktigt hur jag kunde haft så dåligt samvete.

För några nätter sedan drömde jag att jag var med om en olycka och vaknade upp blind. Den riktiga problematiken var, förutom alla hinder som plötsligt uppstod av att inte kunna se, att jag inte kunde bevisa för någon att jag faktiskt blivit blind. Ingen trodde på mig och den känslan som jag vaknade upp med var något av det värsta jag har känt efter en mardröm. Känslan av att inte vara trodd.

I natt drömde jag att min mamma dog. Det var milt sagt några snäpp värre än att bli blind. Efter beskedet gick jag ut i trädgården och där satt mamma vid trappan och rökte och bläddrade i en tidning som om allt var som vanligt. Jag frågade om hon redan var tillbaka, men hon svarade "nej, inte än". Jag vaknade upp och grinade som en bebis och lovade mig själv att börja anstränga mig mer för att värna om de människor som står mig nära, för plötsligt visste jag hur det skulle kännas om mamma faktiskt dog idag.

Detta låter jäkligt kliché, men jag tror att om man bara är lite lyhörd och intresserad så kan man få väldigt mycket hjälp och insikter av sina drömmar. Jag kanske inte tror på att allt man drömmer har en symbolik och kan tolkas in i minsta detalj, men dock vet nog vårt undermedvetna mer om oss än vad vi kan tro. Det är ingen slump att man fortsätter att upprepa metaforen "sova på saken".

/M

 

Annie

11 november 2013 13:05

Intressant med inlägg om drömmar! Jag tror nog att ens liv kan återspeglas i drömmar i viss mån. Jag drömmer mer oroligt/ mardrömmar när jag inte mår bra/är orolig, nervös över nåt.

http://cupcakes-ochannat.bloggplatsen.se

mittordminkropp

11 november 2013 20:56

Tack! :)
Det tror jag absolut också. Hur det än går till så tror jag att vi i drömmarna bearbetar både saker vi är medvetna och omedvetna om i vakna livet. Det finns nog mycket lärdom att hämta om oss själva i våra drömmar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...