En gång för cirka 10 år sedan levde ett änglabarn på jordens mörka rund vid namn Malin. Hon hade blå ögon och ulligt, mjukt hår i blonda lockar till axlarna. En dag bestämde sig Malin för att sluta vara en blond krulltott och färgade håret brunt. Sedan svart. Sedan rött. Sedan brunt igen, sedan henna-orange. Och vid någon tidpunkt för tre år sedan kände hon att hon måste ta steget längre, bort från sitt gamla ulliga jag och började dreada sina lockar. Sedan färgade hon det mörkt igen. Så fick hon sin ideal-look, som en blek häxa med svart svinto hängandes i långa korvar kring sin skrangliga gestalt. Hon var lycklig.

Men så för några veckor sedan skedde någonting. Jag vet inte vad, men jag funderar på om Malin nådde ett stadie i livet då hon bara ville bli sig själv igen. Så hon bestämde sig för att göra sig av med den mörka kulören och återgå till sin naturliga hårfärg. Sagt och gjort. Hon började med att provbleka de mörkaste dreadsen och fann att det kändes bra. Så hon gick och köpte två paket med Super Blonde avfärgningsmedel och satte igång processen. Hon började med underhåret och så långt var allt väl. Men när tiden var kommen att preparera den andra flaskan med avfärgningsmedel råkade hon tappa ut en tredjedel på badrumsgolvet. Malin tänkte "fuck it", skrapade upp det som gick att rädda och fortsatte med sitt bestyr. Efter några timmar noterade hon dock att det inte riktigt blekte så jämnt i håret som hon hade tänkt och började fippla med förpackningarna för att ta reda på vad problemet skulle kunna tänkas vara. Så fann hon en tub med blekcreme i den ena förpackningen. "Fan också" tänkte Malin när hon insåg att hon glömt att tillsätta en av tre ingredienser i den sista färgflaskan som i detta ögonblick redan frätte och pyrde bland hennes stackars misshandlade dreadlocks. Men då hon inte fann på något annat råd tog hon helt sonika den återstående cremetuben och fördelade den så gott det gick i håret. Sedan väntade hon i någon timma till, kliade sig i hårbotten med kladdiga plastfingrar och efter ytterligare en god stund tyckte hon att det var dags att tvätta ur håret. Så tvättade Malin sitt stora hår i fyrtiotre minuter och såg sig sedan i spegeln.

Hon såg så dum ut att hon var tvungen att skratta och gråta på samma gång och kände sig precis som många andra brudar måste gjort i högstadiet när de försökte få det eftertraktade, hollywood-blonda burret, men bara kom så långt som till fyra nyanser av orange. Så med vitfläckiga hårrötter och gula, röda och bruna dreadlocks sitter nu Malin på sitt rum en lördagskväll och vägrar gå ut. Sensmoralen i denna historia är: Gör inte samma misstag som när du var fjorton då du passerat tjugo. Det är bara för dumt. 

Malins hår före den ödesdigra dagen:

Malins hår efter första provblekningen:

Malins hår NU:

Gud..

/M

Mer dreads talk! :D

Folk frågar mig ofta hur jag tvättar mitt hår, vilket är en solklart relevant fråga då jag ser ut som ett skatbo i huvet. Man kan ju lätt föreställa sig att jag antingen inte tvättar det alls, eller att jag tvättar det hela tiden för att det inte ska gro igen. Men verkligheten är som tur är mycket enklare och fräschare. Jag har tre hemligheter:

1. Jag tvättar sällan håret, men när jag gör det, görs det grundligt.

2. Inget schampoo eller balsam!

3. Kakao.

Jag tvättar håret ungefär varannan vecka och då är alltså var fjärde vecka i samband med att jag färgar utväxten. Anledningen till att det blir så sällan är mest för att jag inte behöver tvätta det oftare, då hårbotten vant sig vid det och producerar således knappt något fett. Innan jag gjorde dreads så tvättade jag håret varje dag, vilket medförde att det blev fett lika snabbt igen och på det sättet skapades en ond cirkel. Nu är det hur skönt som helst att inte behöva tvätta håret ens i närheten lika ofta som förut.

När jag väl tvättar håret så gör jag som de flesta andra; klär av mig naken, går in i duschen, vrider på vattnet och blöter håret. Skillnaden är att jag undviker att använda schampoo, då jag har märkt att det är svårt att få ur håret och schampoorester är inget man vill gå runt med i skalpen, så jag har valt att skippa det. Istället masserar jag hårbotten med vatten och fingrar så länge jag orkar, rullar dreadsen för att få bort damm och avslutar med att vrida ur och torka håret ordentligt med flera handdukar. Hela tvätt-och-tork-proceduren tar en hel dag för mig så jag är glad att det inte behövs göras oftare. :)

Emellan tvättarna kan ju dock håret ibland börja kännas lite fett och visset, men då har jag funnit ett mirakelknep som jag älskar. Knepet är kakao som jag använder som torrschampoo. Man kan gå till väga hur man vill, men jag brukar antingen pudra ut en del i en handuk som jag sedan masserar hårbotten (torrt hår så klart) med i duschen eller över badkaret. Har jag bråttom kanske jag bara kör lite i benan och borstar bort överflödet med handduken. Detta är ett fantastiskt bra knep som gör håret mjukt, glansigt, luktar gott och känns nytvättat. Lämpar sig för mörkhåriga, då kakaon ger en röd-brun nyans. Är man ljushårig kan man testa havregryn. Det bösar dock ned mer och är inget att rekommendera till folk med tovigt hår, som jag. :) Annars finns säkert andra alternativ, det är ju bara att prova sig fram!

Så, nu vet ni lite mer om hur man kan tvätta håret om man inte vill tvätta håret!

/M

Oops! Jag glömde visst borsta håret. Idag igen! ;-(

Om det är något som ofta väcker blandade känslor hos folk, och inte minst hos mig själv, så är det mitt hår. Ofta kommer det fram människor till mig på stan eller i andra sammanhang och berömmer mina dreads, samtidigt som jag är helt övertygad om att det finns många, kanske främst i den äldre generationen som tycker att det är förskräckligt. Jag själv tycker oftast att det är jävligt fint och framför allt är det praktiskt och bekvämt också (med vissa undantag som jag återkommer till). Dessa "tussar" som farmor kallar dem väcker även mycket funderingar och fördomar hos folk, så när nyfikna personer ställer frågor angående min hygien och andra saker så måste jag anstränga mig för att inte purkna efter att ha fått samma fråga tre gånger på samma dag, för det är ju trots allt det enda sättet att slå hål på fördomarna; att förklara. Just av denna anledningen så tänkte jag här på bloggen besvara några av de vanligaste frågorna som jag får angående mina dreads och hoppas på att era frågetecken ska skingras lite. Så ni stackars människospillror som ligger och vrider er i ovisshet om nätterna; läs nu mina svar och få sedan frid.

1. Varför "skaffade" du dreads?

Svar: Därför att jag tröttnade på allt slit som det innebär att ha vanligt, sönderfärgat, lockigt hår.

2. Hur gjorde du dem?

Svar: När jag bodde på folkis i värmlandsskogen så isolerade jag mig på mitt rum i tre dagar och gjorde dem. Jag har endast använt kam och virknål och förlängt med löshår. Sedan har jag bättrat på och donat efter hand, men närmare bskrivning kan jag göra en annan gång.

3. Hur tvättar du det?

Svar: I början så tvättade jag håret med schampoo, vilket var fruktansvärt meckigt eftersom att schampoot suger sin i dreadsen och blir i princip omöjligt att tvätta ur. Så nu duschar jag det som vanligt, ungefär en gång varannan vecka, fast utan schampoo. Då gör jag endast så, att jag masserar hårbotten med fingrarna, rullar dredsen mellan händerna under rinnande vatten. Detta tar så klart längre tid än om jag hade haft "vanligt" hår, men eftersom det nu inte behövs göras lika ofta som innan, så tycker jag inte det är någon big deal.

4. Börjar det inte mögla?

Svar: Det KAN så klart börja mögla, precis som om man lämnar en blött tvätt i maskinen i en vecka. Dvs, om håret aldrig hinner torka ordentligt för att man till exempel tvättar det för ofta eller alltid sover med blött hår. Då kan det börja mögla och lukta, men nej, det har aldrig hänt mig. 

5. Tar det inte lång tid att torka?

Svar: Jo, det gör det och därav en till anledning att inte blöta ner det i tid och otid. Jag väljer mina tvätta-håret-dagar då jag inte behöver göra särskilt mycket under dagen, eftersom det tar ungefär ett dygn att få det helt torrt, beroende på väder, hur mycket jag orkar föna och torka. Det går åt några handdukar.

6. Vad händer om du ångrar dig?

Svar: Det är ett problem som jag undviker att tänka på nu, men som när det blir aktuellt, knappast kan vara värre än att ångra en tatuering. Den dagen jag vill ändra frisyr av någon anledning kommer jag klippa av dreadsen och bli korthårig. Troligvis blir det någon helt fanastiskt supercool frisyr och inte alls något stort problem.

7. Har det blivit svårare att få jobb när du har dreads?

Svar: Det har jag verkligen inte märkt något av. Med tanke på att jag hade knallrött hår och ring i näsan på mitt första caféjobb så tror jag att de flesta människor inte bryr sig så mycket så länge man har andra kvaliteter som väger upp och inte ser ofräsch ut. Sedan jag gjorde mina dreads har jag jobbat både på restaurang, café och på krogen och ingen har någonsin haft några invändningar. Men om jag mot all förmodan plötsligt skulle få en brinnande längtan efter att jobba på bank, eller något annat tjusigt jobb där jag misstänker att man inte vill ha mina tovor, så får jag ta det då. Vill man inte ha mig så är det trots allt den personens förlust och inte min. :D

Nu kommer jag inte på något mer som man brukar fråga mig, men om någon funderar över något så är det som sagt bara att fråga på!

/M