Igår såg jag för första gången filmen om Gandhi från -82. Fyra timmar av häpnad, sorg, trötthet, ilska och kärlek. Var ganska matt efteråt kan jag säga, men damn (!) vad inspirerad jag blev. Jag ville bara slänga av mig alla kläder, väva en blöja och gå ut för att börja omvända alla väldens elaka människor till goda, gudsfruktiga kärleksdyrkare. Sen blev jag lite ledsen, för om inte ens Gandhi lyckades- hur ska då jag? Så det där med att gå ut i blöja och predika blev det inte mycket med, men tänk vad praktiskt det skulle vara om alla började praktisera hans läror lite till mans. Gandhi förespråkade icke-våldsprincipen Satayagraha, som innebär att protestera mot orättvisor med fredlig, civil olydnad. Dvs, istället för att ställa till kravaller och bete sig på samma sätt som förtryckarna så uppträder man fläckfritt, utan våld men också utan att samarbeta. På detta sätt kommer förtryckarna i längden att förlora eftersom att de i omvärldens ögon blir de dumma barnen och dom som protesterar blir de snälla barnen som inte gör något fel. Den här metoden tar så klart längre tid, men om man jämför med att kasta sten så blir dock det slutliga resultatet mer hållbart.

Denna metod tror jag skulle gynna många politiska missnöjesgrupper i världen om den praktiserades, inte minst inom djurrättsaktivismen. Det finns flera olika djurrättsgrupper och organisationer i Sverige som jobbar på olika sätt; de flesta demonstrerar med plakat och informerar omgivningen om det dolda förtryck som sker runtomkring oss och några enstaka grupper släpper ut minkar och utför sabotage på egendom. Det dessa grupper har gemensamt, förutom det långsiktiga målet är att de allt som oftast målas ut som terrorister och skadegörare när de kommer i kontakt med media. Jag personligen har inget emot att folk släpper ut minkar och härjar så länge inte människor eller djur kommer till skada, MEN i detta fall så tror jag inte att det är rätt väg att gå. Djurrättsaktivister har som sagt ett rykte om sig att vara terrorister och en finne i röven på varenda pälsdjursfarmare. Detta är så klart absurt eftersom att de allra flesta går den fredliga vägen, men om man bara hade arbetat lite mer enligt Satayagraha så hade inte farmarna och bönderna haft något att anmärka på hos de fredliga demonstranterna och således hade dom själva blivit bovarna.

Nu är det tyvärr tvärt om, att dom som vill göra världen bättre och arbetar mot förtryck blir dom dumma barnen, och de som livnär sig på andras lidande ses som mobboffer som man tycker synd om. Några konkreta exempel på hur man skulle kunna på ett fredligt sätt jobba effektivare med dessa frågor än vad som redan görs har jag inte. Kött- och pälsindustrin är ju två högst politiska och ekonomiska områden som tyvärr styrs av pengagalna politiker och företagare som sponsras av oss köpgalna konsumenter. Så jag förstår att man blir desperat och startar kravaller, släpper ut minkar och bränner timmerlastbilar, men det är varken bra eller smart för det.

Nej, jag säger bara gör som Gandhi; Bli vegetarian, bli snäll och bli klok. Men skit i blöjan!

/M