mitt ord min kropp

Alla inlägg under juni 2014

Av mittordminkropp - 27 juni 2014 10:56

jj  

Ligger i gräset med en ryggsäck under huvudet, bland skrikande fiskmåsar och slumrande hemlösa, i en park i Oslo som inga norrmän tycks vilja besöka. Blir erbjuden hashish och tackar nej, alkisarna skrålar och skålar vid vattnet och en snubbe i jokermössa cyklar förbi med livet i en blå Ikea-kasse över axeln. Solen steker min vintervita hud, fluffiga träd vajar i vinden. Det är så grönt och vackert att jag vill göra ett vårskrik, stämma upp med måsarna och springa vild i gräset med utspända vingar och bajsa på dumma människor.

Reser mig upp, spänner packningen runt kroppen och går mot busstationen.

Nu ska jag hem!


/M

Av mittordminkropp - 17 juni 2014 20:30

Idag blev jag förälskad i ett par matroshänder. Skrev en löjlig dikt om dem som ingen kommer få läsa.

Men det var inte höjdpunkten idag. 


Fick lov till att följa med fotograferna på zodiaktur till en ö där det skulle finnas mycket valross. Som en flock dagisbarn från yttre rymden gick vi, iklädda stora, orange overaller, på led med en guide i täten och en längst bak. Vi såg ett tiotal valrossar som låg och solade sig på stranden och tysta som möss smög vi i en snigels tempo närmare och närmare, en liten bit i taget för att inte skrämma bort dem. Ungefär var femte meter stannade alla och avlossade tusen klick på sina bazookas till kameror för att inte riskera att gå miste om något överväldigande. På vägen hittade vi en tuss med isbjörnspäls. Efter en stund blev alla valrossar förutom två (troligtvis föräldrarna) irriterade och lufsade ned i havet och försvann iväg. De två största låg kvar med ryggarna vända mot oss och verkade inte ha det allra minsta intresse av att agera modeller. Efter en och en halv timma tröttnade jag på tillvaron och började samla på stenar istället. Efter två och en halv timma gav även guiderna upp och bestämde att vi skulle gå tillbaka en bit och försöka locka till oss resten av gänget som nu låg och plaskade några hundra meter ut i vattnet. Och så gjorde vi.


Jag var vid det laget jävligt less på alla crapiga långdistansfoton så jag började filma istället. Valrossgänget började simma in mot land och jag fick zooma ut mer och mer för att hålla djuren i bild. Plötsligt såg jag upp från kameran och då hade ju hela flocken samlats precis i strandkanten, bara tre meter från där jag satt. Jag blev så rädd och exalterad att jag höll på att smälla av på fläcken. Det var nog den häftigaste upplevelsen hittills. 

                     

Nyss satt jag på övre däck och dinglade med benen. Midnattssolen brände i ansiktet, skänkte ett mjukt, skimrande dis över horisontens vita toppar och lämnade en glittrande passage över vågorna mellan sig och mig.

Idag har jag haft allt man behöver i livet; spänning, solsken och fjärilar i magen.

     

/M

 

 

Av mittordminkropp - 12 juni 2014 22:16

Lutar mig ut över relingen.

Salta, hårda droppar piskar mitt ansikte, vinden sliter aggressivt i mina kläder, drar mig i håret, skriker i mina öron. Havet vill ha mig. Bara ett steg fel, ett oväntat vågkast eller en våt fläck och jag är hans. 

En tobisgrissla springer med flaxande vingar, barfota över de solglittriga böljorna, försvinner i en vitskummig vågkam och äts sedan levande på havets frikostiga smörgåsbord. 

En blodig ren seglar förbi på ett ensamt isflak utanför Barentsöya. Glömd och övergiven av världen, med böjd nacke står den och ödmjukt inväntar den befriande döden. Någon gråter, men vi tar oss ett varv till, för att se om något händer. Sedan puttrar vi vidare och lämnar renen åt sitt eget mörka öde. Hoppas den fick ett snabbt och smärtfritt slut. 

Lägger an vid isen och världen tystnar när maskineriet stängs av. En isbjörn vaknar ur sin sömn och med blandad nyfikenhet och skepcis strövar den fram och tillbaka men försvinner snart i det stora vita. 

Naturen är vacker, vidrig och otämjbar.

Det är nog därför jag älskar den.

d

c   Foto: Ville  f ö

ä
l

,hf j  /M


Av mittordminkropp - 12 juni 2014 19:02

I den tidiga morgonen nådde vi Hornsund på södra sidan av Svalbard. När motorerna plötsligt tystnade vaknade jag med ett ryck i tron om att något ödesdigert hänt, men som tur var fanns det inget att bekymra sig för. Guiderna hade skådat björn på isen och genast kallat alle man till zodiakbåtarna så när jag tagit mig ur sängen och upp på däck var alla fotografer redan borta. Denna morgon fick jag således se min livs första isbjörn. Sedan fick jag se en till. Jag var lycklig som ett barn, men fotograferna var inte lika begeistrade eftersom att björnarna höll sig på ett inte så fotovänligt avstånd. 


Hittills går allting otroligt bra. Jag kommer bra överens med alla i crewet och de verkar uppriktigt glada över att ha mig ombord. Jobbar på så gott jag kan med städning och servering men då vi är två som delar på arbetet så blir det också väldigt mycket fritid. Det är ett så fantastiskt fritt jobb. När jag är färdig med mina ordinarie sysslor så hjälper jag gubbarna med diverse grejer, som att förbereda middagen, hämta varor i lastrummet eller sitta på bryggan och speja efter grund och isbjörn. 


Just nu saknar jag ingen. Vilken frihet. <3

 

g   f   g   h   b   h   ö   b   b  

 

/M

 


Av mittordminkropp - 11 juni 2014 20:49

Med näsan fyrtio centimeter från taket, där ligger jag. I en koj i en hytt, på ett fartyg på ett hav, under blårutigt bomullstäcke och ulliga filtar. Motorernas buller pulserar i takt med minnesbilder från den första dagen på mitt stora äventyr. Silkeslena örngott, brännande skurmedel, starka matrosmuskler, våta fötter och fjärran fjälltoppar skriker och snurrar, runt, runt varandra bakom den väderkyssta, varma pannan. 

    Krampaktigt håller jag fortfarande de tunga ögonlocken uppe.

    Lutar mig ut över relingen, låter blicken glida över horisonten, luktar på vinden och väntar andaktsfullt på att livet ska komma och ta mig. Men det kommer inte, det är redan här. 

    Sluter ögonen, blir ett med blåsten, slutar tänka och faller djupt ned i det varma, dunkande dundret. Maskineriet äter sakta upp mitt medvetande och av havets mjuka famn vaggas jag sakta till sömns.

    Det har varit en fin dag. 

ggg  

Foto: Peter

 

Båten jag har fått jobb på heter Malmö. Det är ett expeditionsfartyg som chartras till skräddarsydda resor för människor med väldiga naturintressen. Denna vecka har jag fått möjligheten att följa med och assistera mässman på fartyget. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter är att hålla ordning och reda inne i båten, servera frukost, lunch, middag och städa. Ombord är vi åtta i personalen, två guider och tio passagerare. Passagerarna är fotografer från Norge, Tyskland, England och Nya Zeeland (om jag inte minns fel) och de är här för att fota främst isbjörn och valross. Det kommer bli en spännande vecka.

 

/M



Skapa flashcards