Som kan förstås av min hyperaktivitet här på bloggen så är jag just nu JÄVLIGT arbetslös. Att vara arbetslös har jag märkt är inte bara en dans på rosor, det är faktiskt förbannat tråkigt också!

Positiva saker är ju att jag plötsligt har så mycket tid att spendera på roliga grejer, som att skriva på bloggen, vara upprörd över något, lyssna på radiodokumentärer, se dåliga filmer, läsa, sitta uppe hela natten och sova till 12. Det som är tråkigt däremot är att dagarna bara försvinner, rastlösheten och känslan av att vara värdelös infinner sig allt oftare, jag äter mer än vanligt och går oftast inte ut förrän framåt eftermiddagen då det dåliga samvetet gör sig påminnt eller någon vän äntligen blir tillgänglig.

Nu kan jag verkligen förstå att folk blir deprimerade och får dålig självkänsla av att gå utan jobb, för det är verkligen skit. Men skillnaden mellan mig och många andra är dock att jag inte varit arbetslös mer än några månader och att jag vet att jag har ett jobb inom en snar framtid. Men ändå håller jag stundvis på att bli knäpp av min tillvaro, så jag kan bara föreställa mig hur människor känner sig som går sysslolösa i flera år!

Och just av denna anledningen, att jag är så jäkla arbetslös, så har jag knåpat ihop en liten pepp-video som jag tillägnar alla därute som är lite ledsna precis som jag. Men ni får passa på att njuta så länge det varar, för snart är jag inte längre arbetslös! Tjoho!

Enyoj! :)

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...