Sen kväll

Solen står lågt på himlen och sänker sitt brandgula dis över ett böljande, avlägset fjällandskap. Stormfåglarna seglar på skakiga vingar över styva havsvindar och följer hungrigt de nordatlantiska delfinernas jakt i svallvågorna efter Skydancer. 

I aktern sitter jag, vimmelkantig och yr av intryck och havets evigt svingande lekgunga. Vindögt kisar jag ut över horisonten och funderar på hur det kommer sig att jag alltid tycks hamna här gång på gång; på en främmande plats, i en främmande situation med främmande människor. Mina läppar formar sig till ett grin och jag skrattar tyst åt detta faktum, för det är så härligt. Jag älskar friheten och spontaniteten i livet, älskar alla underbara och sjuka människor jag får träffa, älskar den otämjbara naturen som ständigt överraskar med nya påfund och jag älskar att segla på havet fast jag inte kan segla! Euforisk och galen garvar jag högt i blåsten och när två solglittrande delfiner bryter upp genom den eldröda vattenytan, med den arktiska skymningens sprakande sken över mina ögonlock, lutar jag mig ut över relingen och spyr på hela härligheten.

/M

Kväll

Med ren viljestyrka häver jag min tunga, urpumpade figur över träskivan som ska hindra mig från att falla ur överslafen i vår lilla tvåmanshytt. Rullar över på rygg i kojen och blir liggande så, med kallsvetten sipprande ur varje por under ulliga underställ och stickade tröjor. Med en sista ansträngning knäpper jag upp och drar ned gylfen i de vind och-vattentäta byxorna men orkar inte uppbåda tillräckligt mycket kraft för att ta dem utav. Ligger bara kvar, utslagen på rygg och hoppas att somna innan jag börjar kräkas. Vågorna kastar segelbåten av och an i sidled med sådan kraft att min kropp ständigt trycks upp mot väggen där något utstickande föremål försöker penetrera mitt lår. Jag vet inte om det är febern, bakfyllan eller sjösjuka som plågar mig, kanske en kombination av allt. Typiskt. Jag som varit så kaxig och stolt svarat alla idag att jag minsann aldrig varit sjösjuk. Där fick jag så jag fes! Med stor möda sväljer jag en Ibux och somnar sedan mot all förmodan, rullande från sida till sida.

/M