Kväll

Med ren viljestyrka häver jag min tunga, urpumpade figur över träskivan som ska hindra mig från att falla ur överslafen i vår lilla tvåmanshytt. Rullar över på rygg i kojen och blir liggande så, med kallsvetten sipprande ur varje por under ulliga underställ och stickade tröjor. Med en sista ansträngning knäpper jag upp och drar ned gylfen i de vind och-vattentäta byxorna men orkar inte uppbåda tillräckligt mycket kraft för att ta dem utav. Ligger bara kvar, utslagen på rygg och hoppas att somna innan jag börjar kräkas. Vågorna kastar segelbåten av och an i sidled med sådan kraft att min kropp ständigt trycks upp mot väggen där något utstickande föremål försöker penetrera mitt lår. Jag vet inte om det är febern, bakfyllan eller sjösjuka som plågar mig, kanske en kombination av allt. Typiskt. Jag som varit så kaxig och stolt svarat alla idag att jag minsann aldrig varit sjösjuk. Där fick jag så jag fes! Med stor möda sväljer jag en Ibux och somnar sedan mot all förmodan, rullande från sida till sida.

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...