Sen kväll

Solen står lågt på himlen och sänker sitt brandgula dis över ett böljande, avlägset fjällandskap. Stormfåglarna seglar på skakiga vingar över styva havsvindar och följer hungrigt de nordatlantiska delfinernas jakt i svallvågorna efter Skydancer. 

I aktern sitter jag, vimmelkantig och yr av intryck och havets evigt svingande lekgunga. Vindögt kisar jag ut över horisonten och funderar på hur det kommer sig att jag alltid tycks hamna här gång på gång; på en främmande plats, i en främmande situation med främmande människor. Mina läppar formar sig till ett grin och jag skrattar tyst åt detta faktum, för det är så härligt. Jag älskar friheten och spontaniteten i livet, älskar alla underbara och sjuka människor jag får träffa, älskar den otämjbara naturen som ständigt överraskar med nya påfund och jag älskar att segla på havet fast jag inte kan segla! Euforisk och galen garvar jag högt i blåsten och när två solglittrande delfiner bryter upp genom den eldröda vattenytan, med den arktiska skymningens sprakande sken över mina ögonlock, lutar jag mig ut över relingen och spyr på hela härligheten.

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...