Befinner mig i mitten av september och aldrig förr har jag upplevt snöstorm den här tiden på året. Idag kom den första riktiga snön till Longyearbyen tillsammans med blixthalka och starka vindbyar. Barnen skriker av glädje. Jag skriker av smärta när min cykels sommardäck för tredje gången kanar på tvären över den osandade isvägen och lämnar mig liggande på rygg mitt i skiten, med ansiktet gömt i vinterjackans fuskpälskrage och ögonen kisande upp i ett vitt, virvlande inferno. Undrar ett ögonblick vad jag i helvete gör här egentligen. Hatar kyla och snö och allt som hör till; skidor, stora kläder, bilolyckor, glada barn och och cykelsvårigheter. Ska nog åka till Thailand nästa vecka i stället och gnälla över att det är för varmt.

/M