I slutet på februari bestämde jag mig för att telta i djurrättsalliansens veganutmaning och bara käka vegansk kost under hela mars månad. Jag gick in i projektet med järnhård beslutsamhet och passade på att berätta för alla runtom om hur hardcore jag var som enbart skulle leva av grönsaker på en plats där det inte ens växer mossa. Jag inhandlade ett grandiost sortiment av konserverade baljväxter, rotfrukter, fryst broccoli, svindyra grönsaker och sojaprodukter. Jag bjöd hem halva jobbet på veganmiddag, insöp komplimanger och beröm för den goda maten och predikade i timmar om hur bra det är för miljön och hälsan att bara äta veganskt. Jag hade snart uppnått att bli den fulländade prettoveganen, med hemstickad tröja av ull från frigående eko-får, permanenta genus-glasögon och scrap booking som absoluta huvudintresse. Allt var perfekt. 

Men efter två och en halv dag så hände något väldigt, väldigt tråkigt. Intet ont anande gick jag ut på krogen för att dricka EN öl med kompisar. EN ENDA JÄVLA VEGANSK ÖL! Sedan råkade jag dricka jättemånga öl, vingla hem, somna med kläderna på och vakna på morgonen, fortfarande full- och hungrig som ett as. Jag råkade, utsvulten och utmärglad, kräla nedför trappan, råkade öppna kylskåpet och råkade notera att det inte fanns någon enda grej därinne som jag för tillfället kände mig sugen på. Inte en enda grej, förutom.. den där pizzabiten jag tagit med hem från jobbet tre dagar tidigare, innan jag blev fulländad prettovegan. Den där vegetariska pizzan med oliver, tomat och fetaost som troget följt mig de senaste månaderna och räddat många många frukostar, middagar och bakissöndagar. Jag kunde inte hjälpa att jag råkade käka upp pizzan med fetaost på och jag kan inte hjälpa att jag sedan den dagen inte ätit veganskt en enda gång. Jag kan inte hjälpa det för det är inte jag som bestämmer. Det är pizzan..

Detta är en bild på djävulen in action. Pizzan som förstör mitt liv.

/M

Denna veckan är det solfestival i Longyearbyen. Det innebär att det kommer hit en massa turister som vill se när solens strålar når till Longyearbyen för första gången efter mörkertiden. Det firade jag med att åka på scootertur till grannbyn Barentsburg på tisdagen. 

Barentsburg grundades på trettiotalet och ett par tusen ryssar och ukrainare flyttade dit för att bygga upp ett samhälle kring gruvdriften. Under årens lopp har byn bara förfallit, invånarantalet har sjunkit till några hundra och Barentsburgs är numera en sk. "spökstad". Dock har spökstaden de senaste åren blivit ett turistmål med både hotell och en souvenirbutik. 

Så, det var en tråkig och kort genomgång av Barentsburgs historia, mestadels snodd direkt från Wikipedia. Nu till det snaskiga. 

Min vän Joel tog täten med vapen, signalpistoler och skrämma-bort-isbjörn-prylar. Tur att inte han råkade ut för någon dödsolycka, för då hade vi alla varit rökta. 

Ungefär halvvägs till Barentsburg stannade vi till i någon annan öde forna gruvby. Det har tydligen varit något båtvarv där tidigare, som synes på en av bilderna ovan. Man kunde gå in i husen och kika. AWSOME! Jag älskar gamla döda hus.

Lite fjäll och renar på vägen. Det var så vackert att jag fick ont i hjärtat. Ville bara hoppa av scootern och bara vara kvar där ute i vildmarken. 

Framme i Barentsburg. Det fanns inte så jäkla mycket att fota, då stället var tämligen dött, men jag fick iallafall skymta de första solstrålarna sedan jag kom till Svalbard. Det var sjukt gott!

För en super-inaktiv människa som jag var fyra timmars scooterkörning det fysiskt mest ansträngande jag varit med om, näst efter de fyra boxningsträningarna jag stod ut med innan jag slutade att boxas.. när jag var tretton år. När vi kom hem på eftermiddagen efter turen var jag så trött att jag bara ville gråta ut och dö i plågor. Efter fyra timmar av överväldigande landskap, eufori och dödsångest la jag mig på sängen, lät träningsvärken inta sitt fäste och gick sedan ut för att ta EN öl. Det slutade med att jag blev smällpackad och var inte återhämtad förrän igår. Bra vecka det här- jag har lärt mig att älska Svalbard!

Var även på "felles-middag" igår. Vet inte riktigt vad "felles" betyder, men det var en jäkla massa folk som käkade mat och drack öl tillsammans. Ett fantastiskt initiativ! Bra liv. :)

/M