Igår var det en månad och två dagar sedan jag tatuerade mina ögonbryn för första gången och jag återvände till salongen i Göteborg för en påfyllning. (Den som vill läsa första uppdateringen klicka här.) Under denna månad har det hänt en jäkla massa grejer med mina stackars bryn. Först var dom nytatuerade, supermörka och glänste av vaselin. Vecka två hade det börjat läka ordentligt, sårskorpor bildades och helvetet kliade till förbannelse. Vecka tre började sårskorporna lossna pö om pö vilket gjorde att ögonbrynen såg ojämna och konstiga ut. Under vecka fyra hade äntligen alla skorpor trillat bort, men i princip all färg hade dessutom följt med och resultatet såg nästan ut som innan tatueringen. Jag måste erkänna att jag har varit lite nojjig att min hud kanske stöter bort färgen och att allt i slutändan kommer vara för gäves. Men så kom jag som sagt tillbaka till salongen igår och fick en påfyllning och en dos nytt hopp.

Ja, så här såg det alltså ut precis innan påfyllningen. Endast en liten skillnad syns sedan innan tatueringen, men jag blev lugnad med att det är normalt att så mycket färg försvinner efter första behandlingen.

Den här gången behövde vi inte skissa någon "form" eftersom att det var gjort sedan förra gången, så jag fick bedövningssalva, billiga skvallertidningar och nespresso-kaffe att roa mig med i ungefär en halvtimma innan vi satte igång rond två. Själva tatueringsprocessen gick till på samma sätt som förra gången men det gjorde typ fyra gånger så ont! Trots att jag fick mer bedövning och fler pauser så kändes det ungefär som att få huden bortskuren i en timma eller hur lång tid det tog. Till och med jag som har relativt hög smärttröskel fällde en liten tår bort emellanåt, så jag tar nu tillbaka det jag skrivit tidigare om att det inte är värre an att noppa ögonbrynen. :D Anledningen till att det var värre den här gången var att hon tog i hårdare för att verkligen få färgen att sitta. Hon använde dessutom mer och mörkare färg så just nu ser det lite ut som att jag har två smetiga bajskorvar i ansiktet, men det kommer väl lägga sig inom en vecka, hoppas jag!

 
Så här såg det ut igår då, när jag precis kommit hem från salongen. Rött, svullet och underbart.

Och idag ser det ut så här. Färgen har stelnat, läkprocessen har börjat. Hela pannan känns svullen, det ser kletigt och vulgärt ut och allmänt förjävligt. :) Love it

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...