Befinner mig i mitten av september och aldrig förr har jag upplevt snöstorm den här tiden på året. Idag kom den första riktiga snön till Longyearbyen tillsammans med blixthalka och starka vindbyar. Barnen skriker av glädje. Jag skriker av smärta när min cykels sommardäck för tredje gången kanar på tvären över den osandade isvägen och lämnar mig liggande på rygg mitt i skiten, med ansiktet gömt i vinterjackans fuskpälskrage och ögonen kisande upp i ett vitt, virvlande inferno. Undrar ett ögonblick vad jag i helvete gör här egentligen. Hatar kyla och snö och allt som hör till; skidor, stora kläder, bilolyckor, glada barn och och cykelsvårigheter. Ska nog åka till Thailand nästa vecka i stället och gnälla över att det är för varmt.

/M

 

pappa

18 september 2014 15:49

Det börjar nu alltså.
Här i Dunhua har vi strålande sol - lite höstkänsla med kalla mornar.
Ser fram empt att få se all snö i på Svalle i December..
Kramar från Pappa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...