Femte dagen i sängläge och det börjar minst sagt bli frustrerande. Idag tog jag mig iallafall till läkaren och sedan butiken för att kunna grädda pannkakor och tillfredsställa dagens tillfrisknads-craving.

      Så mycket tv som jag sett denna vecka ser jag vanligtvis inte ens på ett år, men vad ska man göra när man skrämt bort alla bekantskaper med att hosta gult och snyta grönt?

      Såg ett amerikanskt program om skönhetstävlingar för småbarn (småflickor så klart). Förutom alla brustna barnhjärtan, krokodiltårar, godismutor och hysteriska kvinnfolk så var det en särskild episod som fick mig att sätta pannkakan på tvären.

      In på scenen kommer två kostymklädda pojkar i nioårsåldern med en låda på hjul. De vänder på lådan och "vips" där inne står deras två år gamla lillasyster i paljett-bh, kort kjol och uppsminkad som en drag-queen. Ett äkta utställningsexemplar- för en docksamlare!

      En stolt moder flikar in och berättar entusiastiskt att tanken var att pojkarna skulle "få dockan som gåva" och när de öppnade paketet skulle hon hoppa ut och börja dansa för dem. Hon tyckte uppenbarligen att det var en fantastisk idé att lära barnen redan från början om vem som ska dansa för vem i det vuxna samhället. Själv spydde jag lite i munnen. 

Mammans egenkomponerade lilla nummer slutade iallafall med att tvååringen vägrade komma ut ur lådan och pojkarna fick rulla av henne från scenen utan att varken mamman eller publiken fått sin oskyldiga lilla dans. Skadeglädjen har aldrig bubblat så ljuvligt i magen.

Själv ska jag uppfostra barn som äter jord och springer nakna i solskenet tillsammans med Ronja Rövardotter och Dunderklumpen. Det har ni mitt ord på.

/M