Efter en sjuhelvetes jävla jobbdag går jag fridfullt hem från butiken och njuter av min vanliga efter-jobbet-cigg. Med famnen full av vantar och blanddricka närmar jag mig ett gäng med tonåringar som verkar roa sig med att bröla och trakassera oskyldiga människor. Då jag helst av allt inte vill befatta mig med en enda levande varelse just nu så koncentrerar jag mig ihärdigt på att ignorera de små terroristerna samtidigt som jag redan mosar deras skruttiga anleten med en påk i min fantasi. 

Just som jag passerar gänget och tror att jag klarat mig undan utan vidare intriger, hoppar en tjej fram mot mig och skriker "dåligt för hälsan!!" Jag blir så paff att jag halkar på en isfläck och ramlar pladask på marken. 

Jag tittar upp och ser deras fula små trynen hånskratta åt mig och ingen gör någon ansats för att hjälpa mig upp. Plötsligt känner jag mig bara jävligt gammal, och trött. Tur att jag, i motsats till dem är uppfostrad till att vara snäll, för reptilhjärnan bakom min panna hade gärna gjort slut på deras existens på tre blanka sekunder. 

Jag kravlar mig upp, ger fjortisarna en sur blick och stapplar hemåt på ledbrutna ben, med dåligt hjärta och för högt blodtryck. Viftar med min käpp i luften och vrålar "DAGENS UNGDOM!!"

/M