Ligger helt förlamad i sängen, dödstrött med förfrusna tår och stinker gammal hund. Livet är förjävla gött. 

     Igår var jag ute på puben och drack öl, liksom jag brukar göra när jag har ledigt. Idag låg jag död och bakfull halva dagen, liksom jag brukar göra när jag har ledigt. Vaknade på förmiddagen i en euforisk känsla blandad med ångest och dåligt samvete, ty den åh så älskade och efterlängtade solen kastade sina strålar in genom mitt sovrumsfönster. Jag lovade mig själv att "bara sova en liten stund till" för att sedan ta tillfället i akt och köra lite carpe diem ute i solskenet resten av dagen. Självklart kom jag inte ut förrän vid 16-tiden, då solen sedan länge hunnit sjunka tillbaka ned i sitt säte bakom någon jävla skymmande fjälltopp.

Så mötte jag upp min nyfunna vän Lina och käkade våfflor med brunost på Funken (ett hotell) i någon timma innan jag begav mig vidare tillsammans med Pontus till hundgården. Sedan december när jag anlände till Longyearbyen har jag lovat mig själv och gubbarna på Greendog att jag ska komma på visit och leka med de (inte längre) nya hundvalparna och idag, tre månader senare, fick jag äntligen tummen ur röven och gjorde slag i saken. 

Igår träffade jag en bekant som lyckats förfysa tårna så illa att dom blivit blå, vita och halvvägs till kallbrand. Hon beskrev hur fort det gått när hon förfrös dem och hur ont det gjort när hon tinade upp dem på sjukhuset, så när jag väl ute på hundgården insåg att jag tagit på mig för tunna strumpor fick jag smärre panik och viftade frenetiskt med tårna för att inte riskera att gå samma öde till mötes som min bekant. 

     Kvällen spenderades ute med hundarna och sedan inne i Jespers lilla stuga, med käk och kaffe. Bra dag!

Stannade till på vägen för att fota lite.

Jespers lilla hytta. Gasolspis, otätade fönster och braskamin. Kan banne mig inte bli bättre. 

Så många fina, lurviga små voffsingar. Om jag inte vetat att det var slädhundar hade jag nog trott att jag befann mig på en pälsfarm. Nästan fullmåne och Gruva 7 i bakgrunden. 

/M

 

Norrland84

15 mars 2014 19:18

Roligt att se dig skriva om allt som händer där borta sjukt avundsjuk nå jag säga .. Även om jag reser mycket i mitt jobb är de inger i jämförelse med sin upplevelse ... Som jag skrev till dig innan är detta förändringarnas år ..

Och ok så många förändringar de blev 😁😁👍till de positiva sitter här på flygplatsen i San antonio i USA Texas och skriver .. Varit här 16 dagar och jobbat så nu hem till Sverige

Fortsätt skriv intressant att följa
Mvh

http://Norrland84.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...