Här sitter jag och posar i mina fina långfillingar och underställströja.

Jag har nu, efter sex dagar i snölandet börjat tappa hoppet om att någonsin igen kunna ha på mig någorlunda snygga kläder. När jag går till och från jobbet har jag knallblå leggings, ful t-shirt, skrikrosa eller grön fleecetröja, röd jacka, brun mössa och blå vantar. När jag överlevt dagen i denna clownmundering är det dags för fritidsaktiviteter och då finns det inte heller utrymme för fåfänga. Sker aktiviteterna utomhus gäller långkalsånger, linne, underställ, överställ, mittimellanställ, fleecetröja, fleecebyxor, hikingstrumpor, yllesockar, fuskolle, jacka, undervantar, övervantar, snökängor och björnvagina med öronlappar på. Om aktiviteterna förefaller ske inomhus gäller endast understället eller mjukisbyxor. Ja, det är väl bara att börja vänja sig vid att gå runt och se ut som en mupp hela dagarna, jag är ju inte direkt ensam om det..

Från säkra källor har jag hört att det visst ska vara ett jäkla raggande och runtliggande här om vinternätterna så det blir intressant att se vad folk har på sig när de är ute på krogen. Undrar om man tumlar runt i snödrivorna i stilettklackar och finskjorta eller om det är pjux och thermobyxor som gäller även där. To be continued..

I övrigt har jag och min sambo/kollega varit ute på en liten biltur i kväll. Vi körde rakt ut i mörkret och upp för ett stort jävla fjäll där det blåste så mycket snöstorm att jag inte såg vägen framför mig. Jag höll på att skita ner mig och dö, men kollegan var visst van så vi tog oss både upp och ner helt oskadda. Stannade till och med en stund på toppen och drack lite te i bilen medan vi stirrade ut i mörkret. Bra dag!

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...