Dagen är kommen.

Undertvå månaders tid har cirkus åttio procent av min tankeverksamhet kretsat kring min nalkande flytt till Svalbard. Två månader av frenetiskt handlande, planerande, funderande, sömnlösa nätter och långsamma dagar. Jag har förlikat mig med att inte kunna träffa närstående på väldigt länge, att fira första julen utan familjen, första nyåret utan vännerna och framför allt att för första gången göra någonting helt själv.

Trots att jag har haft gott om tid på mig att fixa allting så har tiden bara sprungit iväg och som vanligt när jag ska göra något så blir det sista-minuten-skit-stressigt. Men nu känns det äntligen som att allt är färdigt och jag kommer förhoppningsvis kunna sova lugnt i natt. Jag har bokat och betalat för 50 kg bagage inklusive handbagage, men ändå tycks inte väskorna räcka till. Hur jag än packar om så tycks vågen alltid visa ett kilo för mycket och det är alltid med våld som jag nätt och jämt kan stänga väskorna, men ändå tycker jag inte att jag kan lämna något. Allt är ju viktigt! Iochförsig, det där kilot med grötris kanske jag vid närmare eftertanke skulle kunna lämna hemma om det krisar, men annars behöver jag allting.

Imorgon styr färden mot målet och första anhalten blir Jessheim där jag ska spendera natten hos min faster innan jag på måndag tar flyget från Gardemoen till Longyearbyen på Svalbard. Konstigt nog är jag inte nervös än, men det är nog för att jag fortfarande inte riktigt har förstått vad det är jag håller på med. Med all säkerhet kommer smällen när jag väl sitter fast på planet, med varken ångerrätt eller returbiljett kommer jag gråta mig igenom hela resan och komma fram som ett uttorkat russin. Men det är väl lika bra.

Dessa bilder är tagna av min blivande sambo Omid, som jag ska spendera de kommande månaderna tillsammans med. För den som vill se fler fantastiska bilder från min blivande boplats så rekommenderar jag varmt att besöka Omids facebooksida, den heter "78 grader nord" och finnes här.

Nu ska jag sova några timmar så att jag är pepp imorgon och återkommer så snart jag kommit fram till Longyearbyen och installerat mig.

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...