Hjälp! Björnen är lös!

Denna dag har inneburit en massa blandade känslor angående min Svalbard-resa. Det var sagt att jag inte skulle resa  förrän efter nyår, men så hörde dom av sig i morse och bönade att jag skulle komma den 15:e december(!) istället. För första gången sedan jag fått den här vansinniga idén att åka till is-landet-nummer-ett, så fick jag i morse riktig ångest, var till och med tvungen att gråta lite. Jag tror att jag först då insåg att jag faktiskt ska resa iväg snart och vara borta i minst ett halvår. Innan har jag mest tänkt på detta som en cool grej, men nu är det banne mig verklighet. Jag måste börja planera, boka flygbiljett och handla snömannen-kläder för snart är det bara en månad kvar tills jag sticker!

Först tänkte jag att jag skulle hitta på en jättebra ursäkt för att inte kunna åka förrän efter nyår, men då jag inte har någon annan ursäkt än att jag börjat få kalla fötter så bestämde jag mig för att sluta vara en pussy och bara göra det. Så jag bara gör det. Imorgon ringer jag chefen och säger att dom kan räkna med mig den 15:e december och nu när jag har skrivit det offentligt på bloggen så kan jag inte fega ur!

What have I done?

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...