Jag hade egentligen inte tänkt att jag skulle skriva trista "jag-har-gjort-idag-anekdoter" på denna blogg, men ikväll kan jag inte låta bli. Anledningen till detta är att jag idag har vidgat mina vyer något otroligt. Jag har upplevt något jag aldrig trott att jag, JAG skulle få uppleva i detta liv. Jag har nämligen blivit av med min Ullared-oskuld!

Jag har varit inne i Gekås shoppingcenter och dessutom gick det förvånansvärt bra! Jag överlevde, fick inte panikattack eller blev förbannad. Mina förväntningar på Ullared har alltid varit ett hysteriskt konsumtionsinferno, fullsmockat med feta svenssons med shoppingvagnar stora som traktorer och så vidare. Allt detta stämde iochförsig ganska bra, förutom att jag faktiskt tyckte att det var helt okej, nästan lite roligt.

Dock märkte jag verkligen vilken påverkan billiga priser har på den mänskliga hjärnan. Jag gick in med inställningen att jag kanske skulle ha en grej, det slutade med att jag handlade för 1600 kr, saker som jag kom på att jag "behövde". Jag som trodde att jag var hyfsat bra på att genomskåda och motstå företagens tricks och knep för att få mig att handla massa skit som jag inte behöver, men Ullared har fan knäckt mig! Det är nästan att jag skäms att berätta om det, men känner ändå att bloggen får agera min bikt idag.

"Käre, gode bloggen som är på internet. Förlåt mina synder och ha överseende med min mänskliga dumhet. Jag lovar att jag kommer göra om det igen."

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...