Idén om att starta en blogg har funnits hos mig i flera år men det har liksom aldrig blivit av att få tummen ur. Nu är jag dock för första gången arbetslös och har hur mycket fritid som helst och då känns det löjligt att inte ta tag i saken som legat och grott så länge. Bloggsuget blev dock extra hårt för några veckor sedan, då Facebook gång på gång tog bort mina omslagsbilder och stängde av mig utan någon annan motivering än att jag brutit mot deras "gemenskapsregler". Bilden, som jag publicerade flera gånger, visar fyra kvinnor med färgglada rånarluvor och med bara bröst som demonstrerar mot de politiska rättsövergrepp som drabbat det ryska punkbandet "Pussy riot" sedan 2012. Jag blev förbannad och publicerade således samma bild, med olika censurer för att se vad det var som Facebook anser vara stötande med bilden. Den version som fick vara kvar längst, varade nästan en vecka innan någon (Facebook eller privatanvändare. Vet ej vem som anmäler) upptäckte att jag "glömt" censurera en av bildens sex bröstvårtor.

Man kan diskutera orsaken till varför inte denna bild får visas på FB i all oändlighet eftersom att jag fortfarande inte fått någon motivering till anmälningarna, men det blev iallafall en mindre debatt på grund av min arga statusuppdatering angående händelsen som engagerade många människor. Jag personligen har inget emot om facebook vill censurera nakenhet, men det jag verkligen inte förstår är ju att den bild jag publicerade är väldigt påklädd om man jämför med oerhört många andra bilder som postas varje dag. Då kommer ju min frågeställning ganska naturligt. Varför är det okej med bilder (och övrigt innehåll för den delen) som postas i grupper som "naked chicks", "naked selfies" och "horny girls", där sexism och porr vräks ut i mängder, medan det inte får förekomma några naturliga bröst i ett icke-sexuellt sammanhang? Jag får det inte att gå ihop.

Detta var iallafall bakgrunden till varför jag överhuvudtaget skaffat blogg, för att kunna publicera och skriva vad jag vill utan att någon högre makt censurerar det för mig. Dock ska jag inte bara skriva om tråkiga saker, jag har faktiskt fler strängar på min lyra än att vara gnällig. :)

Här är iallafall den omdebatterade bilden (överst) som vi kan jämföra med en annan som jag haft som profilbild i flera månader utan att den togs bort (nedertst till vänster) och slutligen en som faktiskt ligger på fejjan nu (nederst till höger).

Puss puss bloggen!

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...