Direktlänk till inlägg 7 juli 2014
Foto: Peter Burman
Det är med tunga steg jag går av Malmö m/s på Longyearbyens kaj. Vänder mig ständigt om i hopp om att någon ska ropa mitt namn, be mig att komma tillbaka, surra fast mig vid rodret och ta mig med tillbaka ut i oändligheten, till äventyren. Men ingen ropar på mig, för mirakel är något som bara finns i sagorna. Så med värkande mage och sorgen pressande i halsen cyklar jag i sakta takt längs vägen som leder mig till den by jag de senaste månaderna börjat kalla för mitt hem. Nu vet jag inte längre vad jag ska kalla det, för den här veckan blev mitt hem en liten träbåt med tretton hytter i det stora, vilda ishavet.
/M
Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 | 27 |
|||
28 |
29 |
30 | 31 |
||||||
|