Den svenska nationaldagen har jag aldrig firat, förrän idag. Förmiddagen var fantastisk! Passagerarna var ute med zodiakbåtarna, solen strålade, havet var helt stilla så crewet slog ihjäl några timmar på däck i solen. Jag badar nästan aldrig, även om det är tjugo grader "varmt" i vattnet så finner jag sällan något nöje i att plaska runt, men befinner man sig på ishavet så måste man passa på, tänkte jag, och hoppade i två gånger. 

Resten av dagen har jag ägnat åt att filma allt som sker på båten, svabbat däck med Thomas, lärt mig att göra maskinkontroll, spanat på isbjörn, solat, pysslat runt med Ville, fettat "ankarstyret" eller vad det heter och lärt mig servettvikningar. 

På eftermiddagen och kvällen har det varit en jäkla sjö. Skeppet har gungat i sidled så att man knappt kunnat gå utan att fara in i väggen, saker har flugit huller om buller, stolarna har ramlat omkull, glasen och besticken har fått ligga i soffan istället för på bordet, potatiskastrullen har farit åt helvete i köket och Uffe har kastat sig efter flygande pizzor, det har kort sagt varit kaos. Men jäklar vad kul det har varit med lite action! Hur jag och Anna lyckats servera gästerna maten utan att plantera den i ansiktet på dem är för mig ett mysterium. 

Jag vill inte mönstra av på måndag, jag vill stanna kvar här, på denna sjuka plats. Men plikten kallar..

/M

 

Daniel

11 juli 2014 13:36

Härliga bilder. Blir en sån skön kontrast när ni solar i bakläder och man ser snön i bakrunden.
Gissar på att det inte var 20 grader i vattnet den här gången? :)

http://danneking.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...