I den tidiga morgonen nådde vi Hornsund på södra sidan av Svalbard. När motorerna plötsligt tystnade vaknade jag med ett ryck i tron om att något ödesdigert hänt, men som tur var fanns det inget att bekymra sig för. Guiderna hade skådat björn på isen och genast kallat alle man till zodiakbåtarna så när jag tagit mig ur sängen och upp på däck var alla fotografer redan borta. Denna morgon fick jag således se min livs första isbjörn. Sedan fick jag se en till. Jag var lycklig som ett barn, men fotograferna var inte lika begeistrade eftersom att björnarna höll sig på ett inte så fotovänligt avstånd. 

Hittills går allting otroligt bra. Jag kommer bra överens med alla i crewet och de verkar uppriktigt glada över att ha mig ombord. Jobbar på så gott jag kan med städning och servering men då vi är två som delar på arbetet så blir det också väldigt mycket fritid. Det är ett så fantastiskt fritt jobb. När jag är färdig med mina ordinarie sysslor så hjälper jag gubbarna med diverse grejer, som att förbereda middagen, hämta varor i lastrummet eller sitta på bryggan och speja efter grund och isbjörn. 

Just nu saknar jag ingen. Vilken frihet. <3

/M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...