Käre gode Gud,

ikväll har jag sett de mest utsatta, jagade, fördrivna och plågade varelserna i hela stora världshavet. Jag såg ett tv-program, men det var på danska så jag förstod inte allt vad som sades, men bilder säger ju mer än tusen ord. På tv-skärmen blinkade scen efter scen förbi, med hundratusen i panik skrikande sardiner, simmande för sina liv i trettiofem kilometer långa fiskstim. Glittrande fjällkroppar som rotlöst forslas av golfströmmen från ställe till ställe, ständigt lynchade, slaktade, lemlästade och bortjagade av större och starkare kreatur. Attackerade och omringade av fåglar, sälar, delfiner, valar, människor och hajar var de än befinner sig. Det finns ingenstans att söka skydd, för överallt är fienden redan på plats.

Jag tänkte, Gud, att det måste kännas så oerhört orättvist för sardinerna, att just de skulle födas till halva världens basfoder. Så jag tänkte, Gud, att jag skulle be dig i sardinernas namn, att sträcka ned ditt magiska pekfinger och stoppa denna fruktansvärda förföljelse och sardinslakt.

Och, så tänkte jag be dig Gud, att snälla, snälla, låt mig inte bli en sardin i mitt nästa liv!

Amen.