Nu är allting färdigt.

Arbetsschemat är korrigerat, kollegerna backar upp, flygbiljetten är bokad och alla inblandade informerade. Ska bara packa väskan och skriva ut biljetten så är jag redo att mönstra på torsdag. 

Ännu en gång har det hänt.

Som nedstigen från ovan träder en främling in i min trista tillvaro och säger "hej, vill du följa med på ett fett äventyr?" "Självklart", svarar jag, "ska bara försöka få ledigt från jobbet först".

Denna gång ska jag hjälpa till ombord på skeppet Skydancer i fyra dygn. Kaptenen Nick och hans lilla crew ska segla från Longyearbyen till Danmark och jag blev tillfrågad att följa med till Tromsö. Denna tur är helt privat, vilket betyder att vi inte behöver bry oss om några passagerare, så denna vecka ska jag bara ha det jäkligt trevligt ombord på ett mysigt litet skepp med några goa gubbar, njuta av havet och vinden och lära mig en massa nya feta saker! Livet leker.

/M

 

pappa

29 augusti 2014 04:34

Lycka till önskar kinesen. Jag blir avhundsjuk. Och du skall SEGLA!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...