Ännu en natt utan sömn.

Det är allderles för ljust. Magen kurrar, blåsan spränger, kroppen vrider sig, hjärnan vill bara tänka och vinden skakar väggarna och fönstren till mitt lilla sovrum i detta fallfärdiga Svalbard-bygge. Att sömnen ska förbarma sig över mig är bara att glömma än på några timmar så jag kan lika gärna passa på att skriva lite. 

Den senaste veckan har gått i grubbleriets tecken. Har försökt spendera mer tid på fjället, mer tid för mig själv och mina tankar. Köpte mig ett tusen bitars-pussel för att ha en syssla att meditera över. En gallopperande häst på en sommaräng kändes passande för ändamålet, eller så valde jag bara det motivet för att det var det enda som fanns i Longyearbyens livsmedelsbutik. 

Skulle från början bara bo här i ett halvår, men utan att egentligen ha meddelat någon där hemma har jag de senaste dagarna bestämt mig för att bli kvar till jul. Då kommer jag ha spenderat ett helt år i världens nordligaste samhälle, luktat alla årstider, upplevt ljusets resa genom polaråret, sett fjällrävarna och renarna skifta färg och tjänat dubbelt så mycket pengar. Sedan är väntar bara framtiden.

Har börjat planera nästa äventyr. Denna gång för vindarna mig åt söder, till ett paradis utanför Sydafrikanska kusten,där regnet slår ned från skyn och piskar en grönskande, otämjbar natur till vild perfektion. Där indrin skriker i trädens höga toppar och lemurerna dansar över den ångande varma jorden. Funderar på att göra någon form av volontärarbete, att ödmjukt ge något tillbaka till den plats som ska välkomna mig, ta hand om och föda mig i två månader. Ett arbete som gynnar regnskogens framtida bevarande känns passande i sammanhanget och jag har redan börjat se på olika alternativ. 

Längtar redan.

Men först ska jag sova, jobba, ta hand om mina vänner, festa, kyssa Svalbard på kinden varje kväll och slutligen resa hem till mina kära och ta igen det julefirande jag gick miste om förra året. Och jag ska fortsätta planera. För jag har lärt en sak om mig själv det senaste året; att det är när jag har någonting att se fram emot, att planera, vila tankarna på och att grubbla över om nätterna, som jag mår som allra bäst.  

/M

 

Rebecka

13 augusti 2014 20:22

Vilken bra blogg du skriver! Jag gillar den.

http://www.bigmamah.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Så var jag här igen. Rastlöst vridande, snurrande, åmande, runt runt i sängen. Ilsket stirrande på de rostiga rören i taket, frenetiskt ryckande i det provisoriskt upphängda lakanet som skulle skydda mig från den förbannade solen som aldrig ...

  Orkar inte längre röra mig. Inte skriva, inte träffas. Bara tänka. Har blivit en maskin och som en maskin går jag till jobbet, ler som jag har lärt och går hem. Äter, sover, vaknar. Upprepar. Liksom ett handikappat barn sitter jag i mitten av l...

  Foto: Stan Honda      Sedan jag lämnade Longyearbyen den 15:e december så har jag upphört existera. Skulle man kunna tro, när man läser min blogg. Men det stämmer inte. Jag existerar, lever, ångar och pulserar, mer än någonsin. Jag har bara...

                "Bam! Bam! Bam! Dunk! Dunk! Smock!" vaknar halv fem på morgonen och vet inte om jag ens sovit. Någon jävla tjomme står och rycker i vår rumsdörr medan tre andra går berserk i trapphuset och en femte retarderad står och gapar i...

Nu ligger vi äntligen i vår rökstinkande säng på ett halvsunkigt hotell i Amsterdam. Resan hit gick bra,trots Malins och toves oslagbara mitchmatch. Två yra hönor som älskar att prata politik och dricka kaffe när vi egentligen borde stå och köa vid g...